Ber om ursäkt för dålig uppdatering, men var bortrest i helgen och det är just det jag tänkt berätta om! Hehe. När det kommer till vår Frankfurt-Emma vet jag inte, lever du Emma? Hör av dig, BLOGGA!
Så Duluth ligger ca 4 timmar norr om Mankato, vilket verkligen märktes när det kom till temperatur...Resan anordnades av vårt International Office här på universitet så vi behövde bara betala och sen var resten planerat! Hur skönt som helst... om det hade inte varit för den jäkla monsunen vi möttes av när vi kom fram, herregud. Det spöregnade och blåste som om någon trampat på alla spindlar i världen. Haha och hotellet när vi kom fram, Linneas första kommentar va: det här är ett sånt hotell man tar livet av sig på eller tar prostituerade till... her words not mine. - det dög väl!
Så på torsdag eftermiddag kom vi fram, vi åkte till hamnen i Duluth (Duluth är en hamnstad), och pga stormen och regnet så kan ni ju tänka er hur najs det va att hänga på beachen där... fantastiskt. Det dumma jag och två tyskar gör också är att vi ska ta en bild på oss tre vid kanten till en klippa...precis när kamerablixten smäller av dränks vi av en stor våg och resten av kvällen var jag en blöt katt.
På kvällen utforskade vi nattlivet, taxichauffören tog oss downtown "this is the place to be on Fridays" sa han så det fanns fyra ställen vi kunde röra oss emellan i det området, en country bar, en "här festar gamlingar" bar, en gay bar och en irish bar - vi hamnde på irish bar. Något roligt att berätta om den baren var att servitörerna va tränade till att prata med irish accent - supergenomskinligt för övrigt...
På lördagen turistade vi, vi va på Gleensheens Historic Estate. Det var tydligen ett haunted house där någon man mördat hela sin familj osv - det läskiga var att på kyrkogården intill herrgården var det endast svenska namn på gravstenarna, vi pratar Svensson, Andersson, Lundqvist, Lundberg, Bergman osv. Vädret var dock pissigt så det var svårt att njuta av den läskiga stämningen. På kvällen kom dock höjdpunkten! Vi träffade Malin (Katrineholmstjej i min klass i Umeå som pluggar i Duluth i höst), vi åt middag på ett ställe som heter Grandma's och sen blev det utgång på deras klubb. Supertrevligt ställe och väldigt danskompatibelt! Vi har inte så många sånna ställen i Mankato tyvärr, plus bra musik, det var inga Apache eller vengaboys - normal musik liksom.
På söndagen besökte vi två ställen, ett känt light house - tror det var det enda i Minnesota, och sen Gooseberry falls vilket var ett brunt vattenfall - fantastiskt. Sen var det planerat att att vi skulle åka på en mini-cruise på Lake Superior (en av the great lakes) men vi svenskar synade pga det va genomskinligt att det va en turistfälla för 14 dollar. Alla förutom vi svenskar åkte på båtresan och kan säga att vi skrattade åt dom, för fick det nämligen bekräftat sen då en av tyskarna skickade en bild på 35 sovande internationals för 14 dollar.
En lite sidetrack som avslutning innan ni får en bildbomb. På min IB managementkurs pratar vi mycket om kulturskillnader osv och vi har faktiskt pratat om skillnaden på hur man värderar tid i olika kulturer... västerlänningar, alltså amerikaner, skandinaver och tyskar kan vi ta som exempel, vi är stereotyper när det kommer till att vara i tid, alltså "tid är pengar" konceptet. För oss är punktlighet viktigt, säger någon kl 14 så kan man till och med tänka sig att var där 13:50 - det kallas för att vara monochronic. Men det som märktes så extremt tydligt på den här resan, precis som vi pratat om på lektionen, människor från kulturer i mellanöstern och nordafrika lever i vad man kallar för a polychronic culture - time is fluid. Tid för dom är alltså oviktigt, man sätter aldrig tider som ska passas och deadlines är rude att sätta på en person i dessa kulturer. Vi hade en mix av polychronic och monochronic people på denna resa... Detta gjorde att time manangement för vår lärare blev åt helvete ibland för att vara hård. Läraren kunde säga "här hinner vi bara stanna 1 timme så va här om 1 timme" The polychronics var alltså vid bussen efter 1,5h-2h, vilket gjorde att vad vi än gjorde blev försenat - och kan ni tänka er hur irriterade vi monochronic svenskar va... vi som alltid satt på bussen 10 min innan deadline.... #KULTURCHOCK
Sanna och Linnea (svensk-stereotyperna, som tyvärr är upptagna haha)
Ett bevis på att jag klassas som lång här i USA, iaf i jämförelse med bytisarna - för lång för att fastna på bild
En salig blandning av svenskar, tyskar, australiensare, finnar, sydkoreaner, saudiaraber osv
Avslutar med lite mer kärlek - det är mycket kärlek här! Lite klyschigt kanske men gud vilka sköna människor det finns här!
Nu ska jag sova, och lovar att blogga mer denna vecka! Puss på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar